Vår sprillans nya copywriter skickade ut en komprimerad livshistorik på mailen innan han gömde sig bakom datorskärmen igen. Man skulle kunna förledas att tro att Jesper Mossberg inte är mycket till kommunikatör, men icke – här presenterar vi vårt senaste kreatörstillskott – en man som bokstavligen är född in i byråvärlden av ett par som träffades på Gumaelius i slutet av sextiotalet. Lägg därtill att Jesper är en synnerligen god lyssnare och har jobbat som copywriter i snart 30 år.
Alltså, å ena sidan minns jag väldigt få gånger som vi egentligen pratade om reklam hemma. Å andra sidan finns det smalfilmsbevis på mig i förskoleåldern där jag springer omkring hemma i värsta journalfilmsstil och haussar allt till höger och vänster. ”Prova mammas bröd redan idag – mammas bröd är GOTT, mammas bröd är LUFTIGT, mammas bröd är VÄLSMAKANDE!” Så sanningen ligger väl någonstans mitt emellan. Men vi pratade väldigt mycket om språk och kommunikation. Spelade Alfapet och lyssnade på ”På minuten”. Jag försöker föra de traditionerna vidare nu, med blandat resultat. Det är möjligt att jag bara uppviglar våra barn till att bli språkpoliser.
Jag vet inte. Sjuåringen rättade fröken förra veckan och förklarade att alla barnen inte alls hade ”samma papper”, utan ”likadana papper”. Vi får se var det landar.
Det dröjde länge. Jag hade ingen tanke på att hålla på med reklam – för mig var det musiken som lockade. Konsertpianist, kompositör eller ljudtekniker. Jag läste marknadsföring på IHM mest för att ha en plan b – jag var inte alls beredd på att det skulle vara så roligt och så givande. På något märkligt sätt hade jag lyckats växa upp i en reklamfamilj utan att egentligen förstå särskilt mycket alls av hur marknadsföring fungerar, eller hur liten del av copyarbetet som utgörs av själva skrivandet.
Det handlade nog mest om uteslutningsmetoden egentligen: jag var inte strukturerad nog att projektleda, och mina cirklar hade hörn. Men orden och jag är kompisar. För det mesta.
Den modiga! Den från uppdragsgivare som vill kommunicera med mottagaren, och inte bara skryta. Gärna med avstamp i någon obekväm sanning, för det är ofta ett starkt sätt att bygga trovärdighet. Som Avis ”We’re only number two. So we try harder.”, Vingresors “Vårt dåliga hotell” eller Volkswagens helsida morgonen efter månlandningen: ”It’s ugly but it gets you there.”
”Den modiga reklamen gillar jag! Den från uppdragsgivare som vill kommunicera med mottagaren, och inte bara skryta.”
” Jag läste marknadsföring på IHM mest för att ha en plan b – jag var inte alls beredd på att det skulle vara så roligt och så givande.”
Pappa jobbade mycket i USA när jag var liten, så mamma och jag började spendera somrarna med honom på Sanibel; en liten ö utanför Floridas västkust. Jag föll pladask för språket och ville helst emigrera direkt, men försörjningsmöjligheterna för ensamma femåringar var begränsade. Dessutom hade jag nog smält – jag har inte riktigt rätt pigment för det klimatet. Första gången jag följde med till Miami, stirrade gränsvakten klentroget på mig en lång stund innan han tittade upp på pappa och sa: ”He’ll never make it on the beaches.”
Jag har faktiskt jobbat med ett par språkgranskare som hävdar att min engelska är bättre än min svenska. Jag är fortfarande inte helt säker på hur jag ska tolka det.
I perioder nördar jag ner mig totalt i en eller annan hobby (som schack, onlinespel eller ölbryggning) innan jag åter landar i att ingenting går upp mot musiken. Då smyger jag tillbaka in i min mancave: ett före detta kallförråd som jag bit för bit byggt om till en orättvist bra musikstudio på åtta kvadratmeter. Där står tiden stilla. Med ojämna mellanrum sipprar det ut musik därifrån också – undertecknad har faktiskt skuffat bort både Per Gessle och Beyonce från sina förstaplatser med singeln ”Talk of the weather” en gång i tiden. (Okej, okej – det är möjligt att det bara gällde Eskilstunas studentradio, but it still counts!) Förresten, om det är någon som vill ha ett fysiskt exemplar eller två av mina fullängdare på CD är det bara att säga till. Vi behöver frigöra utrymme i garaget innan vintern kommer.
Tack, det gör jag redan!
”Som femåring föll jag pladask för engelska språket och ville helst emigrera direkt.”