I en Språklåda kan man passa på att vara gnällig men ibland även sarkastisk, raljant eller pedagogisk. Dagens språklåda är lite av varje, mest för att citat kan vara ett irritationsmoment.
Citerandets konst är tyvärr öppen för missbruk. Nu talar vi om citattecken eller citationstecken. Det första irritationsmomentet är när någon istället säger ”situationstecken”. Det andra är när någon låtsas rita citattecken i luften med fingrarna när hen pratar. Vi ska snart komma till det tredje.
Citattecken som används rätt är en fröjd för den läsare som vill ha ordning och reda i texterna. De är till för att skapa tydlighet. Det blir tydligt för att citatet skiljs ut från övriga texten. Man använder citattecken när man vill återge vad någon säger. Så här: “Something is rotten in the state of Denmark.” Det säger Hamlet i första akten. Det kan vara vad någon säger eller vad någon har skrivit, kort eller långt, men det ska återges ordagrant för att vara ett riktigt citat. Man får inte gå in och redigera i efterhand: det räknas som urkundsförfalskning.
Det kan ju vara så att man inte vill eller kan citera. Om man inte har möjlighet att återge ett yttrande ordagrant kan man välja antingen pratminus (talminus, anföringsstreck, tankstreck, replikstreck, traditionerna är flera) eller indirekt tal.
– Något är ruttet i staten Danmark, sa Hamlet. Här använde han pratminus. I indirekt tal skulle det bli så här: Hamlet sa att något var ruttet i Danmark. Och då sänks kraven på att vara ordagrann.
Smeknamn och öknamn kan markeras med citattecken. Patrik Andersson kallas ”Bjärred”. (Utan citattecken är Bjärred bara en ort i Skåne.) Någon med utstående öron kanske kallas ”Medvind”. Dialektala ord som ”snarskank”* eller ”krösamos”**. Ord som används på ett annorlunda eller ironiskt sätt: en ”rökare” i krysset eller hallå ”snygging”. Titlar på filmer eller böcker som ”Den siste mohikanen” eller ”Alien”.
Allt det här är bra. Men nu kommer vi till det tredje irritationsmomentet, som är när någon använder citationstecken på grund av slarv eller lättja. Någon som inte hittar rätt ord, och inte bryr sig, utan nöjer sig med ett ord som nästan gör jobbet. Ett par exempel:
Det är viktigt att det framgår vem som säger vad. Skilj på det du berättar och det någon annan säger. Låt det bli glasklart. Om du vill vara exakt ordagrann: använd citattecken.
Mer tips och tricks: Du kan alltid imponera på andra med citat från berömda personer. Gärna sådana citat som tillför något till sammanhanget. Bland de personer det brukar vara populärt att citera kan följande nämnas: Oscar Wilde, Mark Twain, Mae West, Winston Churchill, Jean de la Fontaine – och inte minst Groucho Marx. Groucho lär bland annat ha sagt:
“The secret of life is honesty and fair dealing. If you can fake that, you've got it made.”
Och till sist: två saker som inte hör hit, men som kan vara kul ändå. De engelska orden quote/quotation betyder citat men kan också betyda offert. Och de tyska citattecknen brukar kallas Gänsefüßchen, vilket betyder ”små gåsfötter”. Därmed är blev vi även klara med den pedagogiska biten.
*Krokben, i Östergötland.
**Lingonsylt, i Småland.
Någon kanske undrar varför en reklambyrå som Cordovan Communication har en språklåda på sin webbplats. Svaret är rätt enkelt. Vi jobbar med språket varje dag och måste därför reflektera över det. Kommersiell text utgör en stor andel av vad folk läser till vardags. Därför har vi som producerar texten ett ansvar. Alla som jobbar med språk måste värna om det. Det gäller inte bara språkvetare på universiteten, journalister och redaktörer, författare och lektörer. Det gäller oss också. Inte minst.