Större än mig. Eller mindre än dig.

– Jag är större än dig. 
– Det heter större än du.
– Nej. Det vet jag bättre än dig.
– Bättre än du, menar du.
– Nej. Bättre än dig.

Alla har varit med om den här diskussionen många gånger. Totalt sett, genom åren, hur mycket tid har vi gemensamt lagt på att vara oense om det ska heta större än jag eller större än mig? Säkert många år. Det är kanske det största enskilda slöseriet med tid inom den svenska språkvården.

Förklaringen

Gösta Åberg, specialist på språkriktighet och skrivregler, förklarar att det handlar om hur man uppfattar ordet än. Om det är en konjunktion (ord som binder ihop satserna i en mening) ska det heta större än jag. Då måste vi använda subjektsformen jag. Om det är en preposition (ord som markerar läge/förhållande) ska det heta större än mig. Då måste vi använda objektsformen mig.  

Eller ta det här exemplet. Hans bror är subjektsform. Sin bror är objektsform.

1. A) Hans bror är liten. Han är större än sin bror.
2. B) Sin bror är liten. Han är större än hans bror.

I fallet B blir det ju helt galet. Vem som helst kan se att objektsformen (A) är rätt och att det därför också måste heta större än mig.

Den här twisten på förklaringen brukar tillskrivas Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet.

Språkbruket avgör

Man kan också hålla med språkvetaren, humoristen och TV-kändisen Fredrik Lindström: om det skulle vara bestämt att större än jag är det enda korrekta men att de flesta människor faktiskt ändå säger större än mig, då skulle det innebära att majoriteten brukare av ett språk har fel. Och så kan vi ju inte ha det.

Det rätta i språket är det språkbruk som de flesta av oss brukar använda mest. Och ibland kan flera olika saker vara lika rätt på samma gång.

Ett språk är ju inte något vi fått av en högre makt eller någon som bestämmer. Ett språk är en överenskommelse som vi som talar språket har utvecklat tillsammans över tid. Det rätta i språket är det språkbruk som de flesta av oss brukar använda mest. Och ibland kan flera olika saker vara lika rätt på samma gång. Som i frågan om det ska heta bägge eller båda. Någon säger bägge. En annan säger båda. Bägge två har rätt. Eller om det är båda. 

Och nu till den lärdom vi undfår av detta:

1. Andra kan ha en annan syn på språket än jag och uttrycka sig annorlunda.
2. Andra kan ha en annan syn på språket än mig och uttrycka sig annorlunda.
3. Därför gäller det att lägga möda på det man skriver och inte ta något för givet.

Text: Rolf Stridh