Är vi alla inte innerligt trötta på sportmetaforer? Vi säger till exempel att det gäller att vara först på bollen. Att vi ska tackla problemet och kämpa ända in i kaklet– alltså inte stupa på mållinjen. Eller kasta in handduken. Åtminstone så länge bollen ligger hos oss. Om man inte redan är nere för räkning, vill säga.
Ibland känns det som om våra liv bara är en futtig bisak som händer vid sidan om en väldig idrottshändelse. Det viktiga i världen är lopp, tävlingar och matcher. Inte vi själva. Nej. Det väsentliga är sporten! Kulstötning, curling och lagtempo! Gång, golf och vattenpolo. Det är därför vi pratar så här, upprepar samma slitna klyschor.
Man kan tycka att det är dags att höja ribban lite.
Säkert har de här uttrycken en gång i tiden varit något som gett språket färg och spänst. Men inte längre. Nu är de mest lama och tröttsamma. Det här är så tacksamt att raljera över så jag kan inte låta bli. Det är rentav öppet mål. Låt oss därför titta på ytterligare ett urval sportmetaforer. Och jag får köra mitt eget race.
Att göra självmål är när man gör det svårt för sig, skapar problem som inte funnits där förut. Som att skjuta sig själv i foten. Då är man själv ett stolpskott. Det får man inte vara. För då kan loppet vara kört. Lite otur är stolpe ut. Lite flax är stolpe in. Och det var målvaktslegendaren Honken Holmqvist som brukade säga ”Stolparna är mina bästa vänner”. För honom var det ju tvärtom: han hade tur när det var stolpe ut.
Bollen är rund betyder att utgången är oviss, det kan gå hur som helst. Kanske var det Gunnar Gren som sa det först. Men många menar att det istället var Sepp Herberger, förbundskaptenen som förde Tyskland till VM-seger 1954. ”Der Ball ist rund”, sade han i så fall.
Det visar att sportmetaforer inte är något unikt för det svenska språket. Andra språk kan till och med vara ännu värre. Inte minst engelskan. Att ändra målsättning och syfte brukar heta moving the goal post. Ett rörligt mål, brukar vi säga på svenska. (Inte ”sväva på målet”, för det är något helt annat.) En ungefärlig siffra brukar heta a ballpark figure. ”En annan femma” är a different ballgame. Men bandy legs betyder helt enkelt att någon är hjulbent, inte att hen skulle vara någon talang för Villa-Lidköping att hålla ögonen på.
Bita i gräset har varken med fotboll (eller Wimbledon, för den delen) att göra. Uttrycket förekommer redan i Iliaden, ett grekiskt diktepos från 700-talet f Kr. Man tänkte sig då att döende krigare bet i marken på slagfältet. Bite the dust, som det heter utomlands.
Visst är vi in i döden trötta på sportmetaforer. De är ett problem vi måste tackla, ända in i kaklet.
Så här i slutspurten av den här lilla texten kan det vara intressant att se att femetta är en metafor som är hämtad från två helt olika sporter. Dels är det en fullträff mitt i prick på en femringad måltavla. Och dels en seger i speedway där vinnarlaget får fem poäng och förloraren bara ett.
Och allra sist: en spaning från ett avsnitt av Arga Kocken, Gordon Ramsay, där en son (en lat odugling) skulle ta över familjens restaurang. Arg kock som han är, sa Gordon till honom: ”it’s time for you to step up to the plate” – som en slagman i baseball som ska ta ansvar för laget (genom att träffa bollen). Men här hade det lika gärna kunnat betyda att kliva fram till tallriken. En helt oavsiktlig dubbeltydighet. Och därför desto roligare.
Text: Rolf Stridh, Copywriter.
Någon kanske undrar varför en reklambyrå har en språklåda på sin webbplats. Svaret är rätt enkelt. Vi jobbar med språket varje dag och måste därför reflektera över det. Kommersiell text utgör en stor andel av vad folk läser till vardags. Därför har vi som producerar texten ett ansvar. Alla som jobbar med språk måste värna om det. Det gäller inte bara språkvetare på universiteten, journalister och redaktörer, författare och lektörer. Det gäller oss också. Inte minst.