Att engelska och svenska är besläktade språk, det vet de flesta. Men man kan luras att tro att släktskapet är närmare än det i själva verket är. Det märks direkt när någon säger t ex ”To apply, fill in the blanket”, eller ”My sister works in the fabric”.
Ja, vi lever i språkförbistra tider. De missförstånd som uppstår är en källa till irritation för somliga, till stor glädje för andra. När jag var barn och tittade på en engelsk TV-serie sa någon ”Good morning, Miss Foster” till en ung dam. På den svarta subtitle-remsan stod det alltså ”God morgon, Miss Foster”. Det tyckte jag var riktigt elakt. Hur kunde han vara så fräck?
Eller tänk er en turist som kör bil längs Bohuskusten. Här och var står en skylt med texten BAD som pekar ner mot vattnet. Men så dåligt kan det väl inte vara, tänker turisten. Men det fortsätter. Det är dåligt överallt. Trots skyltar med texten RUM finns där ingen sprit att köpa. Men skyltarna som säger INFART blir förstås en muntration. FARTHINDER är också roligt.
Smoking låter ju som ett engelskt ord. Men på engelska säger man tuxedo, dinner jacket eller black tie (som i det här sammanhanget alltså inte betyder svart slips). Och om man vill säga att någon har en snygg kostym så får man inte säga ”I like your costume”, för det blir en ren förolämpning. Suit heter det. Costume är något man har på scenen eller på maskerad. Det kan också vara svårt att hålla ordning på kroppsdelarna: handled heter wrist och vrist heter ankle.
Det här fenomenet kallas False Friends. Alltså ord som liknar varandra men har olika betydelse. Ett gift pack till exempel är en presentförpackning, inte ett paket som hjälper dig att förgifta någon. Ordet pain har helt olika betydelse på engelska och franska. Den enes bröd är den andres huvudvärk.
”Public transport in Gothenburg is mostly trams.”
Något så alldagligt som en godsexpedition kan sätta myror i huvudet på den engelskspråkige. Hen kan bara läsa det som ”God’s expedition”, alltså ett team av forskningsresande som Gud har sponsrat. Och varför har de ett kontor på Stockholms Central? Intrigen tätnar.
”Public transport in Gothenburg is mostly trams.” Det är inte illa ment. Trams är inte alls trams. Och vägkrogarna med namnet Rasta har inget med Bob Marley att göra.
Tänk er nu att någon säger ”I want to talk to your boss”. Då finns det ett misstag som ni inte får göra. Ni får inte svara ”My boss? You mean the VD?" På engelska ska det heta CEO. VD är en förkortning av venereal disease, alltså en sexuellt överförbar sjukdom.
Eventuellt är inte eventually. För eventually betyder till sist, så småningom, slutligen. Och det passar ju bra här. Till sist en klassiker.
En svensk turist beställer blodig biff på restaurang:
“I think I’ll have a bloody beef steak.”
Kyparen svarar:
“I suppose you want some f***ing potatoes too?”
Det är troligt att gästen avslutar sitt restaurangbesök med orden:
“My compliments to the kock.”
Förvirringen är total. Det här gick inte så bra. Ingen är särskilt glad.
Och allra allra sist, två saker att se upp för:
Men det här är inte false friends. Det är homofoner, så det tar vi en annan gång.
Text: Rolf Stridh
Någon kanske undrar varför en reklambyrå som Cordovan Communication har en språklåda på sin webbplats. Svaret är rätt enkelt. Vi jobbar med språket varje dag och måste därför reflektera över det. Kommersiell text utgör en stor andel av vad folk läser till vardags. Därför har vi som producerar texten ett ansvar. Alla som jobbar med språk måste värna om det. Det gäller inte bara språkvetare på universiteten, journalister och redaktörer, författare och lektörer. Det gäller oss också. Inte minst.